Nu har vi hunnit se Ho Chi Minh, eller som den också heter, Saigon. Saigon är det gamla namnet, men många här säger fortfarande Saigon. Jag har ju tidigare inte gillat de storstäder vi besökt spec mkt, men den här staden gillar jag faktiskt! Vi kom till ett bra område med många bra restauranger, affärer, en stor park och annat, och fick ett nice hotellrum för ett billigt pris! Det är så mycket lättare att pruta när man är 5 personer istället för 2😊 den här staden är modern och fräsch och känns mer europeisk än tex Hanoi och Bangkok. Många kedjor som man känner igen finns här, typ starbucks och McDonalds, och det känns som de flesta pratar hyfsat bra engelska vilket vi tycker är skönt. Trafiken är ju dock nästan lika hemsk som på andra ställen. jag vänjer mig aldrig, hatar verkligen hur de kör och tutar konstant! Och att man aldrig vet om man kommer levande över gatan😐 

Imorse gick vi upp tidigt och åkte mot Cu Chi tunnlarna. Vi gick med en grupp och våran ledare berättade på lite knacklig engelska om hur tunnlarna användes under Vietnamkriget. Det är helt sjukt att folk faktiskt levde i dessa otroligt trånga och mörka gångar. De hade ett väldigt uttänkt system som gjorde att de inte skulle bli upptäckta och så att de skulle klara sig vid tex bomber. De hade även fällor och ventilationssystem, massa sånt! Det var verkligen hemska och råa tider, och otäckt att höra om och att se hur det såg ut i de trånga gångarna och öppningarna. De har byggt ut gångarna och öppningarna nu för turisternas skull, under kriget var de ÄNNU mindre. En stor människa skulle omöjligt komma in där. 

Vi testade även på att skjuta med ett M16 gevär, precis ett sånt de använde under kriget. Fick en chock över hur högt det small när vi kom till skjutbanan innan vi hann få på oss hörkåpor, det pep i örnen ett tag efter. Att skjuta var häftigt men läskigt och otäckt också. Det var inte lika mycket rekyl som jag trodde, jag trodde att man skulle hoppa till mer och va nästan lite orolig för min axel som jag haft problem med. Men den rörde sig inte så värst mycket, det var mest ljudet som skrämde mig. Var så högt och läskigt på nåt sätt, 5 skott räckte gott och väl för mig. Jag kände verkligen kraften i geväret och det kändes läskigt att folk faktiskt kan sikta och skjuta på andra människor med dessa vapen... Det var en häftig men otäck upplevelse minst sagt. Sist på turen var det dags att krypa i tunnlarna, var faktiskt rätt nervös! Men vi gick in och då fanns ju inget återvändo. Det var trångt och mörkt, och kan knappt föreställa mig att det brukade vara ännu trängre och dessutom inte fanns lampor. På vissa ställen fanns inga lysen och där var det jättemörkt, läskigt! Man kunde välja att gå ut under vissa ställen eller fortsätta hela vägen. Jag fortsatte och gick nedåt och nedåt. Jag, Frida och Johanna gick hela vägen 😊 vi var typ helt sjöblöta när vi kom ut eftersom det var så varmt i tunneln och jobbigt för benen att gå på huk, fick massa mjölksyra i benen! Men va stolt över mig själv att jag gick hela trots att det var lite läskigt/obehagligt 💪🏼

Vi åkte tillbaka och åt mat- vårrullar såklart, har ätit det flera dagar i rad nu men det är ju så goooott! Sen fixade vi buss till imorgon, vi fortsätter resan alla 5 tillsammans in i Kambodja, med första stoppet i huvudstaden Phnom Penh. Så imorgon bitti sätter vi oss på en 8-timmars buss dit. Ska bli spännande med ännu ett nytt land! Vietnam har varit vackert och spännande, men jag är övertygad om att det hade varit en ännu bättre upplevelse om vädret hade varit på vår sida, menmen, sånt händer! 

 

 

tyvärr vill inte wi-fi jobba med mig just nu så ska egentligen vara massa fler bilder som ej går att ladda upp..men får bli sen.